lite tankar om kännslor....
Det finns dagar då jag bara älskar livet, då allt känns som om jag svävar på små rosa moln att marken jag går på är mjuk som bomull,
Sen finns det de andra dagarna då livet känns grått och trist, att man går i mot vind i världens ösregn och man går på sylvasa glasbitar som bara tränger in i fötterna så blodet rinner, rinner och rinner ner....
Sist men absolut inte minns finns det de dagarna då inget varken är bra eller tråkigt, allt känns så blaha som om inget kvittar, man är varken lycklig eller ledsen, sur eller glad..
Det är likgiltigheten som är värst...
Man vill känna något, göra något och inget finns där ingen ork eller lust eller känsla...
Varför är det så? Varför kan man inte sväva på moln och gå på bomull varje dag??!
Sen finns det de andra dagarna då livet känns grått och trist, att man går i mot vind i världens ösregn och man går på sylvasa glasbitar som bara tränger in i fötterna så blodet rinner, rinner och rinner ner....
Sist men absolut inte minns finns det de dagarna då inget varken är bra eller tråkigt, allt känns så blaha som om inget kvittar, man är varken lycklig eller ledsen, sur eller glad..
Det är likgiltigheten som är värst...
Man vill känna något, göra något och inget finns där ingen ork eller lust eller känsla...
Varför är det så? Varför kan man inte sväva på moln och gå på bomull varje dag??!
ser jag lycklig, arg eller likgiltig ut?
Kan du se vad som döljer sig i mina ögon bakom min fasad??
Kan du se vad som döljer sig i mina ögon bakom min fasad??
Kommentarer
Trackback
